Dagens mattips

Jag tror minsann att jag är på väg att slå bloggrekord idag! Så kan det gå när Göran är och kollar på fotboll på puben! Jag kanske har förläst mig på matbloggar, vad vet jag. Men helt plötsligt kände jag ett sug att dela med mig av detta. Tortelini med ugnsstekta körsbärstomater (typ 2 timmar i 100 grader), kokad broccoli (i pastavattnet), stekt rödlök och rostade valnötter. Serveras med någon parmesanliknande ost. Buonissimo, eller rackarns smaskigt som det heter på svenska!
P.S Tortelinin var fylld med ricotta, vilket passade perfekt!

Utsikt från balkongen

Den omåttligt populära serien "Utsikt från balkongen" fortsätter idag med en bild på en otroligt vacker solnedgång som vi fick äran att uppleva i helgen. Fint som snus rent utsagt!

Pizza och vin!

I fredags bjöd vi hem ett par filurer från Görans jobb och ett par från min skola. Vi åt pizza och drack vin, massor av rödvin. Man vill ju smälta in liksom, ta seden dit man kommer o.s.v.Det här är Federico, Görans kollega som fixade så att jag fick komma på intervju på hans företag. Hur snäll är inte han då?
Till vänster om Göran sitter han andra kollega Elena, som är så snäll att hon ska hjälpa mig söka jobb på måndag. Och till vänster om henne sitter hennes kompis Stefania som inte kunde ett ord engelska. Tur att vi drack vin så vi var grymma på italienska.
Nick och Katrine från min klass och från Sydafrika och Danmark. Gissa vem som kommer varifrån!

Alla hjärtans dag

Frukost nyinhandlad från marknaden: Bröd, ost, skinka, te, päronsjuice och porchetta.
Efter frukost promenad. Den här rosen hade bestämt sig för att blomma dagen till ära.
Vi gick förbi Piazza Barberini, där vi satte oss och vilade. Mina glasögon hade gått sönder så jag fick låna Görans fina. Och han fick ha sina fula. Det är därför jag är glad och han inte så glad.
Väl hemma så vilade vi lite (inga bilder på det) och se började jag med maten. Det här är förrätten: Sallad på Chevré, prochiutto, valnötter med örtdressing. Så gott, så gott.
Huvudrätten bestod av potatis- och fänkålsgratäng och oxfile. Det var så gott att jag glömde ta kort på tallriken innan jag började...
Till efterrätt serverades pannacotta med jordgubbar.
Efteråt var Göran så här nöjd...
... och jag så här trött. Nerrå, jag fejkar bara, jag var också jätteglad!

Snö!

Jag ligger lite efter i rapporteringen här ifrån Rom. Men förra söndagen snöade det här. Jag vet inte om det är något som sker automatiskt när man flyttar från Sverige, men jag blev lite uppspelt och tyckte att det var värt att hämta kameran och ta ett par bildbevis. Så då är det väl lika bra att jag lägger upp dem här också.Ta fram förstoringsglasen!Snö på balkongblomman. Den blev nog chockad, stackarn!

Fina Garbatella

Förra söndagen spenderade vi ett par timmar i Garbatella. Det är en otroligt fin stadsdel, lite söder om centrum, som byggdes på 20-talet för det stora antalet arbetare som flyttade in till Rom från landsbygden för att få jobb inom den blomstrande byggbranschen. Det tog 20 år att bygga, ett kvarter i taget med olika arkitekter för varje kvarter. Det var väldigt intressant att gå runt och titta på de olika stilarna.
Det här huset vill jag bo i. Det är kanske lite slitet och har inte den största tomten. Men charm och hjärta har det vill jag lova!
Även vilket hus som helst på den här gatan går bra. Garbatella är som en lugn oas i ett annars väldigt livligt Rom.
Här bor det nog bara väldigt färgglada människor. Tja, kan tänka mig att bo här också faktiskt.
Här ser man mest nypon och salvia (eller vad det kan vara) men den här trädgården var också mysig.
Solen tittade fram en stund och vi satte oss och vilade i en park. Brevid oss satt en man och spelade trombon (tror jag, har inte järnkoll på blåsinstrumenten). Det var en fin stund.

Elins Top 5

Vi har faktiskt bott här lite mer än en månad nu och det är på sin plats med en lista. Detta är vad jag gillar mest med att bo i Rom.

1. Vädret. Ja, det må vara typiskt svenskt, men vädret är faktiskt otroligt viktigt för mitt välbefinnande har jag märkt. Det är varmare och ljusare och grönare här och det gör att jag mår bättre helt enkelt.

2. Staden Rom. Och då tänker jag främst på hur staden ser ut. Det finns otroligt mycket vackert att titta på här. Färgerna som skiftar i bleka versioner av gult, beige, orange, brunt och rött tillsammans med det speciella ljuset gör att allt det ibland känns som att man befinner sig i en tavla.

3. Maten. För en matgalen människa som jag är det här ett paradis. Alla marknader fulla med grönsaker, ostar, skinka och andra delikatesser. Människor tar mat och dryck på allvar här och det gillar jag. Att kunna gå på marknaden en morgon i februari och köpa färska morötter, världens godaste apelsiner. Det är lyx det. Här köper man också helt ok vin för inte alltför många kronor.

4. Människorna. Italienarna är öppna och glada, det är ingen myt. Andra gången man går in på en kaffe-bar hejar de som om man känt varandra i flera år. Förutom italienarna så har vi träffat en del andra utlänningar genom min skolan och många är väldigt trevliga och roliga.

5. Språket. Jag hade nästan glömt hur kul jag tycker det är att lära sig ett nytt språk. Eller så är det så att det inte varit så här roligt förut.

Fotboll

Förra helgen var vi på Stadio Olympica och tittade på fotboll; Lazio - Milan. Det var kanske inte den mest spännande match jag har sett. Lazio (hemmalaget) gjorde inte ett enda mål. Det slutade 0-3. Men det vi hade roligt ändå. Framför oss satt det några ungdomar och rökte på, det tyckte vi kändes lite exotiskt, hihi... Och vakterna stod precis brevid och låtsades som att der regnade. Vilket det faktiskt inte gjorde som tur var. Men det blev lite kallt ändå på slutet.

Vi började med att ladda upp med mat och dryck utanför arenan. Den multikulturella skaran vi var där med: Andris (Lettland), Katrine (Danmark), Sonja (Tyskland), Chris (England), Nick (Sydafrika), Göran, Tom+fru (Holland).

Det var imponerande stort, synd att det inte var fullsatt bara.
Så här kul tyckte vi att det var. (Det var innan jag började frysa.)

Och så a little something something for the girls. Ser ni den röda spelaren som är på väg från det högra hörnet in mot målet? Det är Beckham. Jodå.

Spanska institutet

I lördags kväll mötte vi några av våra nya kompisar från min skola. Vi möttes på Bar Callisto, Roms billigaste bar(?) där en stor öl kostar € 2.50. En av fördelarna med att umgås med studenter är deras prismedvetenhet. Kvällen fortsatte sen i snålhetens tecken. Någon hade hört talas om en fest på Spanska institutet där det var gratis inträde om man tillhörde ett institut. Ingen av oss tillhörde något institut, men väl inne skulle det vara gratis sprit. Institut, schminstitut tänkte vi och gick dit. Det första som slog oss (Göran och mig alltså) var att det var samma byggnad som vi en vecka tidigare hade stått och beundrat och sagt: "Tänk om man skulle bli bjuden på fest där nån gång!". Vad är oddsen på det? (Ok, nu var vi ju kanske inte riktigt bjudna, men ändå.) Det andra som slog oss var att det var helt dött, inte en människa syntes till. Hmm, kanske var det ett falskt rykte...

Efter ett tag upptäckte vi ett par som gick in genom en dörr, vi följde efter och hamnade i en stor och mycket väl upplyst hall. Vid ett skrivbord satt en vakt. Vi sa att vi var från engelska och tyska instituten och att vi skulle på fest. Han sa ok och visade oss vägen till en dörr, som ledde till en smal stentrappa, endast upplyst av marsaller. Det hela kändes väldigt "Eyes wide shut" och vi undrade fnittrigt vad vi hade gett oss in på. Trappan ledde till en innergård med en stig som i sin tur ledde till den byggnad där festen var. Festen bestod av ett stort rum, med en massa glada människor, ett bord med sangria och öl och musik av blandad kvalitet. Samt något som såg ut som en dokumentär om Sigur Ros som spelades upp på ena väggen. Och vad mer kan man begära av en fest egentligen? När vi roade oss som bäst stängdes musiken av och man drog fram ett bord till mitten av rummet, ställde fram en skål med sprit på bordet och tuttade på.
Det såg ut såg ut så här. När den hade brunnit ett tag kom en spanjor fram och började läsa en text och vifta med en slev i den brinnande grytan. Vi förstod inte ett ord såklart.
Sen släckte han elden och man fick gå fram och dricka denna dryck. Den luktade spya, men smakade lite godare. Jaa, sen gick vi hem. Det var en inte så vanlig lördagkväll!

Janna är en fjant!

Och så luktar hon lök.

Villa Borghese

I lördags tog vi en promenad i Villa Borghese. (http://en.villaborghese.it) Det är en stor park mitt i Rom, där det finns ett zoo, en galopp-bana (eller Galoppatoio som det heter på italienska), massor av fina byggnader, museum, konserthallar, teater, caféer osv. Den äldsta delen av parken är från 1500-talet och det finns mer eller mindre välbevarade spår av gamla tider överallt (det gör det iofs på de flesta ställen i Rom). Vi kommer säkerligen tillbringa mycket tid där när det blir varmare. När vi kom dit hade det börjat skymma så det blev inte så mycket bilder. Men några...
Det här är moderna konstmuseet. Det var maffigt. Det ska vi definitivt besöka.

Mittemot konstmuseet med solnedgången och de vackra träden i bakgrunden.
Vi funderade på vad Folke hade gjort för att få en aveny uppkallad efter sig. Någon som vet?
Här var det fin utsikt över staden, sen en romantisk promenadstig bort mot Spanska trappan...

... där vi ställde oss och såg ut över folkmyllret.