Att göra bort sig innan man ens börjat

Som de flesta redan vet så fick jag reda på igår att jag fick jobbet jag var på intervju för i tisdags. Jag är jätteglad både för att det betyder att vi kan vara kvar här ett tag till, och för att jag tror att det är ett jobb som jag kommer kunna lära mig jättemycket på.

Så, större delen av den här dagen har gått åt till att maila med Elan IT, det är kontrakt, ansökningar till försäkringskassan, andra avtal och id-handlingar som ska skrivas ut, signeras och faxas tillbaka, osv. Och så ville de ha en bild, men det var ju enkelt fixat, så lätt att maila, det var det första jag gjorde på förmiddagen. (Det är inte så noga, bara ditt ansikte syns, så kan vi fixa till den.) Alldeles nyss, när jag satt på internetcafét som jag faxade ifrån och pratade med tjejen på Elan IT utspelade sig följande lilla samtal:

Hon: - Jo förresten, det där kortet du skickade...
Jag: - Ehh, ja..
Hon: - Det är lite svårt att... Jag förstår inte riktigt...
Jag - Ehh, jaha, vänta lite... (Börjar ana oråd, försöker hitta mailet jag skickade...)
Hon: - Jo, så jag skickade bilden till Massimo. (Projektledaren på HP som intervjuade mig i tisdags) Han tyckte inte alls att du var dig lik.
(Panik-känsla)
Jag: - Ehh, hmm. (Nu hittar jag mailet jag skickat. Med denna bild bifogad:)




Jag: - Oj. (Kan inte hålla mig, skrattar.)
Hon: - Skickade du fel bild? (Skrattar minst lika mycket som jag.)
Jag: - Ja, jag skickar den rätta så fort jag kommer hem. Förlåt. Tack så mycket. Hejdå!
Jag: (Fortsätter skratta till jag kommer på att jag sitter på ett internetcafé och de andra tittar på mig lite.)