Cena Roma

Eller Tjena Roma! Det uttalas likadant, men cena betyder middag pa italienska. Jaja, det var ju ingen italienska-lektion det här. Vi har äntligen fått tillbaka internet (men vet fortfarande inte vem som tog det och varfor) så jag måste ju berätta om hur första middagen på vårat lilla projekt var. Så här var det:

Info

Metrolinje: A
Hållplats: Valle Aurelia
Restaurang: Rossovino
Typ av restaurang: Vinbar/kvartersrestaurang
Förrätt: Antipasto della Casa (Husets förrätt), som innehöll blandade gottigheter, bl.a. min godaste friterade kronärtskocka hittills.
Pasta: Jag tog Ravioli med ricotta, spenat, smör och salvia och Göran tog spaghetti med vitlök, olja och peperonchino.

Betyg (först Elins, sen Görans)

Området: 3, 3
Restaurangen: 4, 4
(service, mysighet, fräschhet, osv.)
Förrätt: 3,5, 4
Pasta: 4,5, 4
Totalt: 3,75

Kvällen till ära klädd i metro-färgerna röd och vit.
Förrättstallriken, där kronärtskockan gick ut som segrare, tätt följd av "brödbit med mozarella och tomater". Friterade saker är sällan godare än gott.
Min pasta. Den kanske inte ser ut ha mycket att ge och jag kan hålla med om att ett litet salladsblad aldrig kan skada (en filosofi som inte många italienare verkar hålla med om), men satan i min gata vad god. Jag dreglar nu när jag skriver detta och det var två veckor sen jag åt den.
Jag blev grisglad helt enkelt.
Om ni tycker att Göran ser lite svettig ut på den här bilden så har ni rätt. Det var nämligen drag i den pastan. Tur att inte mesiga jag tog den, men Göran, han gillart!
Sammanfattning: En tumme upp och ett leende upp till öronen.